Det finns de som lever efter mottot att allt har en mening. Jag kan inte påstå att jag tillhör den kategorin men visst går det att hitta en mening med det mesta. För en dryg vecka sedan kraschade en av mina hårddiskar. Efter en snilleblixt och lite hårt jobb har jag lyckats rädda runt 80% av innehållet. Jag verkar inte ha förlorat något viktigt för alltid men musiksamlingen fick sig en törn. Detta innebar att jag försökt hitta det jag förlorade och i samband med det har jag ramlat över låtar jag kanske inte hade stött på annars. En av de plattor som försvann var Daniel Powters debut, en skiva jag lyssnade mycket på när den kom. Den blev i princip utraderad i samband med kraschen men när jag sökte efter den hittade jag en platta med alternativa versioner på flera av låtarna. Bland annat finns ett par versioner av den sönderspelade "Bad day" som med bara ett piano får helt nytt liv.

Jag räknar medaljer i OS. Vilken idrott de kommer i spelar ingen roll. Hela tjusningen med ett OS är medaljjakten och att få sitta framför tv:n och "gunga in" dem. Herrarnas linjelopp på cykel hade jag bedömt (grundlurad av media får erkännas) ha klar svensk medaljpotential. Därför följde jag det näst intill slaviskt på lördag morgon och förmiddag. Jag missade ett antal soltimmar, och Sverige var aldrig i närheten av medalj. Denna långa tv-sittning, utan resultat, innebar att jag struntade i damernas linjelopp på söndagen. Därmed missade jag också den första svenska medaljen, och den högklassiga spänning som föregick den.

Avslutningsvis en varm rekommendation: Fredrik Lindström sommarpratar (MP3). Det sägs så många bra och tänkvärda saker i Lindströms program att jag nog sträcker mig så långt att utlysa lyssningstvång.