SVT:s beslut att tv-sända den mördade Englas begravning är väldigt svårt att förstå. Att händelsen är tragisk, sorglig och väldigt obegriplig är nog alla överens om - precis som varje gång en människa faller offer för våldsdåd. Direktsända begravningar är dock väldigt ovanliga. På rak arm kommer jag på tre: Olof Palmes, Astrid Lindgrens och Anna Lindhs. Det känns egentligen både meningslöst och ovärdigt att jämföra begravningar med varandra, men det man kan konstatera är att SVT aldrig tidigare direktsänt en begravning för en person som var okänd innan den avled.

Per Yng är enhetschef för SVT Nyheter och Samhälle. Han menar att Engla "blivit en symbol för en hel samhällsfråga: barns okränkbarhet". Jag är väldigt tveksam till att det är så. För några veckor sedan mördades två barn brutalt, samtidigt som deras mamma skadades allvarligt. Hade även deras begravning direktsänts om barnens mamma bett SVT om det?

Detta är givetvis inte en rättvisefråga, utan en principfråga. Är det förenligt med public service-uppdraget att direktsända denna begravning? Jag tycker definitivt inte det. Per Yng säger till Dagens Media att han tycker att det är bra att det blir diskussion, och att diskussionen är spännande. För min del tycker jag diskussionen är olustig och onödig. SVT hade lätt kunnat undvika den genom att behandla denna begravning som andra begravningar - med respekt.