Lördagens dramatik i Melodifestivalen passerade mig eftersom jag var upptagen med annat. Däremot såg jag hela deltävlingen igår kväll. Det var utan tvekan både roligt och förvånande.
  Totalt sett kändes kvaliteten på låtarna avsevärt bättre än i den första deltävlingen. Även om ingen av låtarna höll toppklass så var nivån högre.
  Sanna Nielsen hade en ballad man hört många gånger tidigare. Jag blev dessutom besviken på hennes sånginsats, och även om jag tycker det var helt rätt att hon gick till Globen så håller jag inte med i de enorma hyllningar hon fick efteråt.
  Bröderna Rongedal är personliga favoriter hos mig, även om jag inte alls tycker att deras Mika/Scissor Sisters-låt var särskilt bra. Tvillingarna är oerhört musikaliska och har stora röster. Jag tycker inte att det kommer fram i den här falsettvisan. Att de fick komma till Globen var dock riktigt skoj.
  Kapitlet Carola kan jag tycka mycket om. Helt klart har hennes popularitet dalat konstant under många år och den här gången räckte inte gamla meriter längre. Hennes röst är en skugga av sitt forna jag och hon känns märkligt frånvarande på scenen. Det var väl en duett hon sjöng med Andreas Johnson? Andreas sökte ögonkontakt med Carola flera gånger under låten men Carola var i sin egen värld. Att säga att Carola är slut är att ta i, men jag tror att hennes status sjunkit snabbare än någon kunnat ana. Frågan är om hon kan hejda fortsatt fall? Jag är inte så säker på det.
  Jag tittade en del på världscuptävlingarna i längdåkning i helgen. SVT-sportens Jonas Karlsson missade ju Sanna Kallurs världsrekord när han stod med ryggen mot loppet. Karlsson ser dock inte ens det han tittar på. Det var märkligt att höra hans bitvis obegripliga analyser av åkares status i spåren. "Han hänger med bra", "Hon ser pigg ut", "Jodå, han täpper till luckan nu - det är ingen fara". Listan kunde säkert ha gjorts längre. Hemma i soffan satt jag och sa precis tvärtemot det Karlsson sa. När åkarna tröttnade och luckorna blev större funderade jag över vad det är Karlsson egentligen tittar på ...
  En av de absolut bästa tv-serier som gjorts i Sverige är Ulf Malmros Rapport till himlen. Jag köpte serien på DVD förra veckan och såg de fyra avsnitten under ett par kvällar. Serien gjordes 1994 men håller definitivt än. Musiken till serien skrevs av Vasa och i det sista avsnittet spelas ett par låtar med Big Money, en duo som bestod av Vasa - och Magnus Rongedal.