Jag tyckte årets upplaga av Idrottsgalan var bättre än vanligt. Det var väl egentligen bara den otroligt menlösa duetten med Carola och Andreas som inte höll klassen - och så The Real Group. Musikaliskt helt felfritt, som vanligt, men obegripligt och vansinnigt tråkigt - som vanligt.
  Någonstans anade jag att årets upplaga skulle bli bra när den första personen jag fick se på scenen var Mats "Malla" Ronander. Det är så skönt att gamla hjältar håller än. Anders Ekborg gjorde en fullt godkänd version av We are the champions, en låt som både är uttjatad och som inte går att göra bättre än originalet.
  Att Peter Settman är född till programledare kan ingen längre tvivla på. Han är så säker i sin roll att inget verkar få honom ur fattningen. Tröttnar inte Settman på tv så lär han synas där i åtminstone 40 år till.
  En annan som visade sig vara som gjord för tv var Kajsa Bergqvist. Hennes entré och sättet hon tog den stående hyllningen av hela Globen höll nästan Settman-klass. Måns Herngren har kontakterna, så den nya karriären är väl redan utstakad?
  Sven Tumba är unik, på mer än ett sätt. Minnet är kort, särskilt för mig som inte ens levde när Tumba var som mest i farten, och att bli påmind om allt Tumba gjort var mäktigt.
  När Settman en timme in galan skämtade om pingisspelare som festat sig under bordet anade han möjligen inte hur rätt han hade ...
  Alla närbilder på Zlatan och Charlotte Kalla blev lite tjatiga efter en timme.
  Babben Larsson är hundra gånger bättre som komiker än som programledare. Det visade hon tydligt när hon delade ut pris igår.
  Få kan få mig att lyssna på opera men det kan Malena Ehrnman. Även om hennes sportsång bitvis både var svår att höra och förstå så är hon en stor underhållare.
  Travtränare Fredrik såg inte heller galan, vilket därmed placerar honom i samma sällskap som pingisspelare.