Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag såg vår kungs jultal på tv igår. Pratar man om så allvarliga saker som dödsmisshandlar och klimatförändringar kan man inte läsa innantill, på ett stötigt sätt, helt utan engagemang och närvaro. Det blev bara löjligt.
  Mellan klappar, mat och promenader har jag ägnat julen åt Deadwood. Jag är inne på sista säsongen nu, och har bara ett par avsnitt kvar. Det blir nog lite tomt när jag säger adjö till alla karaktärerna.
  Årets julklapp var definitivt inte en GPS. Årets julklapp var strumpor. 18 par närmare bestämt!