Ungefär en gång om året har jag ont i ryggen. Den gången är nu. Det är stelt, "huggigt" och obekvämt.
  Det som händer i Burma är otäckt. Man kan hoppas att befolkningen kan återta makten. Det som fascinerar mig är hur sympatin för folket i Burma formligen exploderar överallt. Idag har Aftonbladet färgat sin sajt röd. Jag har absolut inga invändningar mot sympatin i sig - jag delar den fullständigt - men i närheten ligger ett väldigt stort land som också har en befolkning som lever i förtryck. Var är debatten där? Var finns sympatierna? Självklart ska världen ställa upp på Burmas befolkning. Jag saknar dock fortfarande de höga rösterna över det bisarra i att Kina får arrangera OS nästa år. Det är en skandal, men den är sanktionerad av ekonomiska intressen. Den kinesiska marknaden är alltför intressant för att riskeras. Att sympatisera med Burmas befolkning är självklart - men också riskfritt.
  Nu ska jag bota min ryggvärk med ett hett bad. I lurarna har jag Leif GW Perssons nya roman Faller fritt som i en dröm. Den har börjat bra.