I år är det 20 år sedan som U2 släppte The Joshua Tree, ett album fyllt med klassiker och ett helt nytt sound. Igår kikade jag på den en timme långa dokumentär som gjorts om plattan, där U2 och producenterna Daniel Lanois och Brian Eno pratar om hur skivan kom till. Det är en väldigt intressant film. Brian Eno tyckte arbetet med Where the streets have no name gick för långsamt och var därför på väg att radera hela inspelningen så att man kunde börja om från noll. Han stoppades av en ung ljudtekniker som inte kunde tillåta honom att göra det. Små marginaler ...
  Sedan några dagar tillbaka har jag äntligen lite fart på bredbandet. Steget från 0,5 Mbit till 8 Mbit känns som när jag började cykla på min tioväxlade Crescent förra året. Det går helt enkelt så enormt mycket snabbare.
  Det är verkligen kvällarna som är den stora behållningen av den värme som är just nu. Att kunna sitta ute i princip naken till långt efter midnatt, det tillhör livets stora gåvor.
  Efter ett par ovanligt händelserika landslagsmatcher återupptar Allsvenskan spelandet idag. AIK möter Örebro. Målkalas även i Allsvenskan?
  Jag inser att jag måste planera en fest för att fira The Joshua Tree.