Nagelbitandet är över. Södertälje SK klarade det, och nästa år är det Elitserien som gäller. Så nervös som jag var igår eftermiddag har jag inte varit sedan straffdramatiken i USA-VM 1994. Ett lätt förvirrat referat från Leksand gjorde det svårt att få grepp om hur mycket tid som återstod, och Malmö gjorde allt för att kvittera. Rätt vad det var så var matchen slut, och Södertälje var ett lag för Elitserien igen. Puh!
  Det debatteras fortfarande om Ordförande Persson. Många ondgör sig över de "hårda uttalanden" som Persson gjorde i dokumentären om ett antal personer. Frågan är vad dessa personer hade förväntat sig. Såg de fram emot ett dokumentär där huvudrollsinnehavaren vägde varje ord i vågskål och inte sa en enda äkta tanke? Jag kan garantera att om jag lät någon filma 100 timmar med mig så skulle jag fälla hårda omdömen om många i min närhet. Minst lika många lovord skulle jag ge. Så är vi ju alla. För många bekräftar Perssons uttalanden den bild av buffel som han tillskrivits. Det är mycket möjligt att Persson är en buffel, men det är inget intryck som stärkts i dokumentären. Däremot är Persson en människa som låtit andra ta del av vad han tänker, även när han är arg och besviken. Han visste också att det skulle ses av hundratusentals tv-tittare. Dessutom står han för allt han sagt efteråt. Jag är inte helt säker på att alla de som nu kritiserar honom skulle våga göra samma sak.