Jag är naiv. Inte alltid, men i vissa fall är jag det. Jag tror exempelvis att man blir politiker därför att man har en idé, en vision. Lar-Erik Lövdén hade en idé. Han tyckte inte att man skulle sälja ut hyreslägenheter. Nu har Lövdén (numera landshövding) köpt sin hyresrätt i Stockholm. Därmed har Lövdén gjort en jättebra affär. Men vad hände med idén?
  Min idé är att jag ska må bra och en viktig del för att må bra är att ha ett gott samvete. Det är skönt att lägga sig på kvällen och veta att man inte är en hycklare. Jag gör vad jag kan för att få somna så. Visst, ibland trampar man snett, men ambitionen är alltid densamma - jag vill kunna stå för det jag gör. Hur gott sover Lars-Erik Lövdén? Vad är det för sömntabletter han tar för att kunna koppla bort samvetet? Vem är det som tillverkar dem? Jag köper gärna aktier i det företaget eftersom det blir allt fler som knaprar detta mirakelpiller innan de somnar.  Jag tycker det är så ini helvete ynkligt att bete sig som Lars-Erik Lövdén gjort. Självklart har varje människa rätt att göra en bra affär, men när man gör en affär som man egentligen är emot då har man förbrukat allt förtroende. Halläningarna borde jaga bort Lövdén ur landskapet, så kan han fly till sin alldeles egna lägenhet.  Och chefen själv - Guran P. - han säger ingenting. Det är också ett ledarskap. Att inte säga något är också en idé - en djävligt korkad idé.