Jakob Hellman - Recension Dala-Demokraten

Jakob Hellman ägde världen

(Dala-Demokraten)

Jakob Hellman ägde världen igen. Han ägde varje sekund av konserten i Falun och tände ett hopp om den efterlängtade andra skivan.

Bellman. Taube. Och Hellman.

Häggen blommar och majkvällen är blå när Jakob Hellman spelar igen. Geislerska parken är fylld av människor som står på tå, trängs bland de vita trädgårdsmöblerna eller sitter i gruset framför scenen. Alla de som 1989 köpte debutskivan "...och stora havet" får äntligen höra sångerna live igen medan den yngre publiken får göra det för första gången.

Förväntningar, förhoppningar och nyfikenhet. Alla undrar hur Jakob Hellman låter 2003. Om rösten är densamma, om de nya låtarna är lika suveräna popsånger och inspelningarna kan få liv igen.

Tårarna. Vintern dör. Och Vackert väder, med raderna "har du fått andra himlar i ögonen, när du får mig vart du vill med de vanliga blå", låter precis så mycket i går och i dag som sig bör. Ensam med gitarren gör Jakob Hellman nytt av det gamla. Till och med av den ständiga Hellman-associationen Vara vänner.

Ber om ursäkt

I givna Hon har ett sätt sjunger han 'jag skulle gärna gå och hålla och ha sönder hennes hand' och tystnar plötsligt. Ber om ursäkt för textraden, kallar den förjävlig och fortsätter med ett snett leende.

Han spelar Taube och Bellman. Publiken önskar, Jakob Hellman spelar och ser ut att trivas. Han leker med låtarna, sjunger som om han aldrig gjort annat (till exempel jobbat på bageri eller läst kurser på universitetet) de senaste 14 åren. Världen, i alla fall den lilla parken i Falun, är hans. Han äger den. Igen.

De nya låtarna ger en försmak om hur Den Andra Skivan skulle vara. Det handlar om hur livet ter sig för en drömmare. Själv pratar Jakob Hellman om att hitta tillbaka till lusten att spela. Medlet, säger han, är sommarens spelningar. Några väl valda platser och tillfällen att möta publiken.

När konserten är över och en längtan efter mer infinner sig är det bara att hoppas att han hittar den. Lusten att spela igen. Den stora publiken behöver i alla fall inte leta efter lusten att lyssna till Jakob Hellmans musik.

Erika Fahlgren