Jag läser att Robinson-Robban utsetts till mest minnesvärda deltagare i en svensk dokusåpa. Fortfarande någon som tvekar om att Sverige är ett land där en stor del av befolkningen saknar omdöme?
  Lars Lagerbäck borde avgå. Det tyckte många svenskar igår. Vad tycker de idag?
  Sverige är ett märkligt land på många sätt.

I SVTs valvaka fick Carl Bildt frågan om han ville bli utrikesminister. Svaret han gav var mycket tydligt: Det var överhuvudtaget inte aktuellt. Varför säger man så, om man bara några veckor senare tackar ja till samma post? Vilket är syftet? Att skapa förtroende?
  Mora fortsätter att visa att de vet hur man skapar ett bra hockeylag. Jag är imponerad.
  Ska jag orka kommentera medias pinsamma försök att skapa en skandal runt Christian "Chippen" Wilhelmssons besök på Café Opera? Jag nöjer mig med att konstatera att media kan skapa "nyheter" av precis vad som helst. Det är löjligt, meningslöst och sorgligt. Förbundskapten Lars Lagerbäck var den som skickade hem bland annat "Chippen" från landslaget för några veckor sedan. Samme Lagerbäck ifrågasätter nu vad media håller på med. Jag förstår honom.

Vi har fått en ny talman. Och vilken talman! Finns det någon annan svensk som pratar som vår nye talman? Det låter hur som helst allt annat än naturligt när vår nye talman ska säga något. I sanning en riktig talman!
  I dagarna släpps en samlingsskiva med Freddie Mercury. Jag har precis börjat lyssna på den för att se om den har något existensberättigande.
  Det kliar i fingrarna. Höstfärgerna börjar så sakta dyka upp, så om någon vecka kommer min kamera att gå varm. Förhoppningsvis vill solen vara med och ta bilder.

AIK-Hammarby 0-2. Det var inte mycket att säga om. Jag såg matchen på O'Learys. Dogge, Anders Glenmark och Niklas Strömstedt satt på Råsundas VIP-läktare. Alla var vi lika besvikna. Hammarby var bättre men domaren "stängde" matchen när han inte blåste frispark för fällningen av Mats Rubarth på mittplan.
  Just nu jobbar jag med ett bokomslag. Mest nöjd är jag med titeln. Återkommer.

Idag fyller U2 30 år. Det borde jag fira med en irländsk whiskey men tyvärr saknas den ädla varan för tillfället i mitt barskåp. Jag väljer att gråta till introt av Where the streets have no name - det bästa intro som någonsin gjorts.
  Igår var det tre månader till julafton. Jag gick runt i kortbyxor. Blir det snö till jul?
  Elitserien i ishockey har dragit igång. Jag har lite svårt att engagera mig nu när Södertälje inte är med längre, men jag vidhåller att Mora är ett ständigt underskattat lag. Frågan är när laget blir accepterat - framför allt i Dalarna, där Leksand fortfarande anses vara det "riktiga" hockeylaget ...
  Ikväll blir det film. Jag ska se Life aquatic, gjord av regissören Wes Anderson som gjorde en av mina absoluta filmfavoriter The Royal Tennenbaums.

USB-minnen som sushiJust nu kan jag inte tänka mig något mer självklart än att Marita Ulvskog avgår som partisekreterare i Socialdemokraterna. Det är pinsamt för partiet att hon sitter kvar, och det är minst lika pinsamt att höra henne öppna munnen. Självinsikten lyser med sin frånvaro.
  Om tre månader och en dag är det julafton. Här går folk omkring med bar överkropp. Det är den 23 september. Det går att åka båt ända till Nordpolen. Samband eller sammanträffande?
  Min gode vän Anders återkom från en Japan-resa häromdagen. Med sig hem hade han ett gäng bilder. Jag publicerar en eftersom den sammanfattar Japan rätt bra.

Göran avgick. Ohly sitter kvar - och pekar finger åt högern i direktsänd tv. Båda sakerna är roliga. Alltid något.
  Några undrar om jag slutat springa. Det har jag inte. För ett par timmar sedan avverkade jag ett pass och förundrades ännu en gång över hur olika dagsform man kan ha. De som mötte mig när jag längde på steget sista 400 metrarna trodde nog att de mötte en elitidrottare. Om samma personer såg mig för ett par dagar sedan måste de ha undrat vad jag höll på med den gången. Ett par sniglar ropade "Ur spår!" då. Dagsform var det.
  Jag har precis sett DaVinci-koden och återkommer med recension. Den kommer inte att få högsta betyg, så mycket kan jag avslöja redan nu.
  Maud tycker att hälften av ministrarna i den kommande regeringen ska vara kvinnor. Fredde säger att Alliansen inte pratat om det än. Är inte Maud med i den längre?

När jag tittade på de olika partiledarna efter den avslutande debatten i SVT så slogs jag av tanken att det är mycket som kan bli annorlunda på måndag. Göran Persson och Lars Ohly; där stod de med stora blombuketter i sina famnar. De log. På söndag kväll tror jag de har andra drag i sina ansikten. På måndag tror jag att de båda meddelar att de avgår. Deras koalitionskompisar i Miljöpartiet tror jag blir kvar. Åtminstone  Maria Wetterstrand - om hon nu vill fortsätta inom politiken. Jag vet ingen, oavsett partitillhörighet, som inte tycker att hon är duktig.
  Zlatan. Det gick inte. Han utvecklades inte åt det håll som jag hoppades. Som en av de största fotbollstalanger i svensk historia hade han förutsättningar att bli världsbäst - om huvudet hängt med. Tyvärr. Så blev det inte. I Zlatans värld är landet Zlatan störst. Övriga får finna sig i att vara småstater i den värld Zlatan är centrum i.
  Alliansen vinner lätt. Jag kan inte se hur utgången ska kunna bli någon annan. Det kan innebära att Socialdemokraterna får en ny partiledare. Om det blir Vanja Lundby-Wedin är det slutet för Socialdemokraterna som storparti.
  Nu ska jag ta en långpromenad så att jag kan gå med lätta steg till vallokalen imorgon.

Allt oftare funderar jag på hur det går till när företag anställer folk. Hur tänkte Expressen när man anställde författaren till den här artikeln om radioprogrammet Rix Morronzoo?
  Rix-partiet är ett skämt. Det är ett inslag i programmet, men har aldrig varit menat som något allvarligt. Att en reporter på Sveriges andra kvällstidning har så pinsamt dåligt omdöme att hon inte fattar det, ja det är humor på hög nivå.
  Bra jobbat, Expressen - och tack för skrattet!
  Eller är artikelförfattaren släkt med det kvinnliga bidraget i programledartrion, och artikeln bara textreklam? Det är nog inte mycket bättre det, i så fall ...

Jan Guillou dömer ut bloggen. Det gör jag också. Han är dessutom lite sen med att göra det, men okej, Janne kan inte alltid vara först på bollen. Problemet är bara det att bloggandet inte ska tas på allvar. Bloggande är inte mer allvarligt än det Janne skriver om. Skillnaden är att Janne nått den statusen att han får skriva sina alster i rampljuset. Det får inte världens alla bloggare. De är nöjda med att få skriva och att kanske bli lästa av någon eller några.
  Min blogg lär inte förändra världen. Möjligen kan den förändra min närmaste omvärld på ett förhoppningsvis positivt sätt. Om inte annat blir Travtränare Fredrik glad när jag skriver om honom. Då har jag i alla fall gjort en människa glad med min text. Hur många har du gjort glada idag, Janne?
  Jag tror att världens långsammaste fluga flyttat in i min lägenhet. Han (eller hon) snarare svävar än flyger fram och tillbaka mellan rummen. Mer bevingade ord än så blir det inte från mig idag.