Jodå, jag lever. Bröllop. Sommar. Jobb. Det har varit mycket. Mer lär det bli. Det ska nog märkas även här. Skrivandet har definitivt inte fått stor plats sommaren 2009.

För de flesta tog semestern slut i morse. Då ringde klockan tidigare. Frukost ofrivilligt tidigt. Motvilja. Man är sig själv närmast. Idag är det många som vaknar utan att ha något jobb att gå till. Jag tror att de gärna byter med någon av alla de som deppar över att behöva gå till jobbet. Men så är det. Människan är sig själv närmast. Det är så vi överlever.

Man ska vara försiktig med epitet, men att säga att det var en legendar inom spel- och travjournalistiken som avled igår är ingen överdrift. Bara timmar innan hade han gjort det enda system som hade sju rätt på V75 och fått dela på över 20 miljoner med några bekanta. Jag kände inte "Dajmen" men jag träffade honom ett par gånger. Det finns nog ingen som inte håller med om att han var unik. Fylld av åsikter. Knivskarp i tanken. Vass tunga. Han påverkade alla han träffade. Det gör inte vem som helst. Igår tog det plötsligt slut.

Det måste vara min blygsamhet. Någon annan förklaring kan jag inte hitta. Jag sprang för första gången en mil i lördags. Det borde jag givetvis ha berättat för länge sedan, men nu är det gjort. Next stop: Maraton.

Jag har sett ett av de program som Anne Lundberg gör i SVT. Det som slog mig var antalet gäster och den genomusla klippningen. Den ena gästen efter den andra satte sig och inget samtal blev ens nästan intressant innan det var dags för en ny gäst. Klippningen gjorde också att mycket blev snudd på obegripligt. Framför allt var det inte ens nära att något av samtalen hade något djup. Är målgruppen de som inte orkar lyssna på vad som sägs men som vill ha sin tv på för att slippa ha det tyst omkring sig?

Det är sommar. Bloggen är inte lika intensiv då. Åtminstone inte min.

Jag hoppas verkligen inte att Usain Bolt är ett fenomen byggt på otillåtna medel. Tanken har givetvis slagit de flesta, även mig, och när det nu avslöjas att flera toppsprintrar från Jamaica dopat sig känns det ju inte så bra. Få idrottsmän har på senare år fascinerat mig så mycket som just Bolt. Han är magisk i sin löpning. Snudd på overklig. Jag vill verkligen fortsätta fascineras av honom och imponeras av hans lopp.

Bröllopen står som spön i backen just nu. För några veckor sedan plåtade jag min kusins bröllop och till helgen är det dags för min lillasyster.

Det var cruising i Falun den gångna veckan. Mitt bilintresse är välkänt litet men det är ett toppentillfälle att fota.

 

Jag saknar helt kunskap om influensor, epidemier och pandemier. Svininfluensan har ingen missat och jag kan ha många synpunkter på om det verkligen är rätt att stora delar av media skrämmer mer än de informerar i bevakningen.

Däremot är det en sak jag överhuvudtaget inte kan begripa. Hur kan den sittande svenska regeringen besluta att INTE betala vaccinationer mot svininfluensan? Antingen är denna influensa inte ens i närheten av så farlig och aggressiv som det gjorts gällande i media, eller så är det helt enkelt så att den nuvarande regeringen prioriterat skattesänkningar så att det helt inte finns utrymme för den här typen av exceptionella lägen.

Det är faktiskt fullständigt obegripligt att regeringen tagit det beslut den gjort. Jag tycker till och med att det är skrämmande. Samtidigt kan jag inte låta bli att hoppas att media beskrivit svininfluensan helt felaktigt och att den svenska regeringen vet något som inte förmedlats till det svenska folket. I så fall är det dock definitivt läge för Fredrik Reinfeldt att berätta det omgående.

Det finns en fördel med att bo nära en järnväg. Tåg låter ju en del - särskilt godståg - och därför sitter det rejäla glas i mina fönster. På så sätt stängs alla ljud ute effektivt. Det innebär exempelvis att ett rejält åskväder inte låter så mycket. Trots det vaknade jag till i natt när åskan gick. Den var nog rätt nära. Framför allt blåste och regnade det rejält. Beslutet att stänga fönstret innan jag somnade var nog rätt klokt.

Att sitta som en kung innebär för vår kung att han både får sitta längst fram och högst upp. Det gäller för övrigt hela kungafamiljen. När Victorias födelsedag firades i tisdags satt hela gänget längst fram, på en platå. De som fått platserna närmast bakom hade verkligen dragit nitlotten. Det där med kunglighet kan inte vara annat än löjligt i mina ögon. Hovreportrar som fascinerat berättar om att kungafamiljen minsann är som vanliga människor, vad är det? Det är väl klart att de är som vanliga människor. Hela grejen är ju att omgivningen inte behandlar dem som om de vore det. Vilken 32-årig kvinna vill bli behandlad som en 14-åring som träffat sin första kärlek? "Det är så gulligt när de håller varandra i handen". Men visst, att både få sitta längst fram och högst upp kan nog vara rätt bra.

En som passade på att vara lite högre än alla andra var Helena Jonsson som fick äran att sitta med kungafamiljen. Hon stod uppe på platån när Kungssången sjöngs, tillsammans med Calle och Silvia. Övriga stod på gräset. Det ska vara en skidskytt till att träffa så rätt.

Jag såg för övrigt större delen av Allsång på Skansen i tisdags. Det var slående hur stor klasskillnad det var på artisterna som var med på Skansen och de som firade Victoria på Öland. På Skansen var det Pauline som glänste. Den norske ESC-vinnaren Alexander Rybak var däremot mest tröttsam. Hans vinnarlåt är sönderspelad, vilket han givetvis inte kan rå för, men han verkar även själv ha framfört den lite för många gånger. Det var rätt oengagerat. Värst av allt - trots Pauline - var Larz Kristerz vedervärdiga version av Purple rain. Deras dansbandsarrangemang på den låten är så oerhört meningslöst och uselt.

Ställ det i kontrast till Kalle Moraeus och Bengan Jansson som bjöd Victoria med familj på spelglädje när den är som bäst. Larz Kristerz må vara roliga, men musikaliskt intressanta kan de aldrig bli för mig.

Och när jag ändå är inne på det. Salem Al Fakir. När jag ser honom på en scen så känns det som att jag ser en världsstjärna. Han är så självklar, så säker. Vill han så blir han stor långt utanför Sveriges gränser. Förmodligen större där än han någonsin kan bli i Sverige. Här måste han ju konkurrera med Larz Kristerz.

Britney Spears är i Sverige. På måndagen fyllde hon Globen och idag är det dags för en extrakonsert. Det som är så märkligt med Britney är att hon mimar. Därmed blir det ännu mer märkligt att så många vill betala för att titta på henne. Eller, kanske är det just titta de vill? För mig är livemusik en långt mycket större upplevelse än att höra musiken på skiva. Att gå och se en artist som inte klarar av att sjunga utan istället väljer att mima känns för mig fullständigt meningslöst. Visst, det är show, men hur kul är mimteater?

Några dagar i den svenska fjällvärlden blev det förra veckan. Förutom att jag kom hem med hundratals bilder så verkar även luften ha gjort susen. Trots att jag inte sprungit på nästa två veckor tog jag mig runt min tuffaste runda på ett mycket bra sätt igår. Mitt mål att om en dryg månad springa Falu Marknadslopp betydligt snabbare än förra året kvarstår.

Efter några härliga dagar i Åretrakten är vi tillbaka vid "baslägret" i Tandådalen. Därmed finns också chansen att ta en extra titt på alla de bilder vi tagit under resan. Min äventyrskollega Anders har slagit mig i antal tagna bilder, vilket också inneburit att min vistelse dokumenterats på bästa sätt. Här är några av Anders bilder på mina härjningar i bildmarken.

{gallery}bloggbilder/090711{/gallery}

Jag såg avskedsceremonin till Michael Jackson i en stuga i Tandådalen. Det kändes som en värdig, om än amerikansk, hyllning till en stor artist. Starkast intryck gjorde utan tvekan Jacksons dotter som med några få ord berörde mer än något annat under hela ceremonin.

Det är svårt att ha åsikter om Michael Jackson. Trots att det skrivits massor om honom tycker jag det. För mig är det nämligen helt omöjligt att bedöma vad som är sant och påhittat om denne mytomspunna människa. Visst, det går att ha massor av åsikter om hans utseende, beteende och allt annat som kommit fram, men det känns helt fel. Det är så mycket som är omöjligt att bedöma trovärdigheten i.

Jag har alltid undrat över hur journalister och skribenter kunnat skriva så mycket och ha så många åsikter om Michael Jackson. Sanningen är ju den att Jackson varit extremt tillbakadragen om man bortser från när han stått på scen. Ändå sitter betalda journalister och skriver. Oftast är det rena om- och avskrivningar av andras texter. Faktakollen har rimligen varit rätt obefintlig eftersom den varit i princip omöjlig att göra. Men skrivits har det. Jag tycker det känns underligt.

Efter Jacksons död har dessa skriverier nog nått absurda nivåer. Rykten har spridits som sanningar. Svenska tidningar har använt den erkänt påhittiga engelska tidningen The Sun som sanningsvittne - allt för att hitta saker att skriva om.

Det skulle vara befriande om dessa journalister helt enkelt vägrade att ställa upp på att tvingas skriva om saker de inte har en aning om. "Nej, jag tänker inte skriva om Michael Jackson därför att jag inte vet något om honom, just därför att det inte går att komma nära och ta reda på fakta". Tänk om alla sa så. Det gäller inte bara ämnet Michael Jackson för övrigt. Så mycket skrivs som bara är en form av uppgiftsstafett där rykten sprids och förändras under vägen.

Vem Michael Jackson var får vi kanske aldrig veta. Brooke Shields var nära vän med honom och hennes tal under ceremonin var kanske det mest personliga och sanna vi någonsin fått veta om Jackson. Bara det gör att ceremonin var värd att se.

Jag är på semesterresa i den svenska fjällvärlden. Idag har jag besökt Fulufjällets nationalpark och vandrat till Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall. Kameran har varit med och bilderna finns här.

Om nu försäljningen av The Pirate Bay blir av så är det onekligen intressant att köpeskillingen är nästan identisk med det utdömda skadeståndet till de ansvariga för sajten. Nu hävdar talesmannen Peter Sunde att det inte finns något samband, och dessutom har Sunde hela tiden hävdat att han inte har med sajten att göra. Samtidigt är han talesman för The Pirate Bay och fanns med på den presskonferens där affären presenterades. Det kan givetvis vara en slump - om man vill tro det.

Jag vågar inte ge mig på en analys om vad som händer fildelningen efter det här. Dels är jag inte helt säker på att affären faktiskt kommer att bli av och sedan har jag inte riktigt förstått hur den nya tjänsten kommer att se ut. Blir affären av så har i alla fall de som idag äger The Pirate Bay gjort en bra affär. Frågan är vad alla som använt sajten genom åren kommer att tycka om det.