Vi är nog rätt många som kramar ur det sista av sommaren just nu. Kräftskivor, surströmming och andra bra anledningar för fest försummas inte. Själv var jag på födelsedagskalas igår. När jag lämnade kändes det som att det mycket väl skulle kunna hålla på i tio timmar till - men inte för mig.

Min blogg har sällat sig till den skara bloggar som återkommande har ett "nu var det länge sedan jag skrev något"-skimmer över sig. Jag har lovat bättring många gånger. Nu gör jag det igen.

När Wikileaks frontman Julian Assange anklagades för våldtäkt igår kändes det som taget ur en film. Den här gången var det dock verklighet. Senare under dagen avskrevs våldtäktsmisstankarna. Utan att ha någon som helst insyn i frågan så kändes det väldigt osannolikt att en så uppmärksammad man skulle göra något så korkat. Han är ju jagad redan som det är och behöver knappast hitta på ytterligare saker som utmanar rättssystemet.

Jag håller på AIK. De som kastar stenar på motståndarlagets buss och buar åt egna spelare är det inte. Vad de står för är något helt annat, långt borta från fotbollen. Det har i många år varit en skam för AIK att klubbens ledning inte tagit tydligt avstånd från idiotierna. Vi är tusentals AIK:are som skäms när klubbens namn smutsas ner av personer som tvärtemot vad de säger inte har något som helst hjärta för klubben. Nu säger AIK-ledningen att man ska straffa syndarna hårt. Det är bra - men flera år för sent.