Anna Bergendahl har ett bra nummer. Hennes låt är den mest direkta av de låtar som slogs om segern igår. Jag tror det var därför hon vann. Hennes vibrato kan jag dock vara utan. Det är ett manér som bara irriterar mig. Rösten är bra nog som den är - utan darr.

Det mest underliga och bisarra med Melodifestivalen är dock de utländska jurygrupperna. Något har blivit väldigt fel när ambitionen att vinna den stora Europafinalen tar sig sådana märkliga uttryck som att låta andra länder rösta fram det svenska bidraget. Tanken är väl ändå att varje land röstar fram sin egen vinnare? Det är väl ändå Sverige som ska tävla med den låt svenska folket - och svenska jurygrupper - röstar fram? För mig blir det überseriöst att göra Melodifestivalen till så blodigt allvar. Det blir inte roligt helt enkelt, och det tappar definitivt sin charm. Nu vann den låt som fick flest röster av Sverige, och det var ju bra.

Darin hade nog den bästa låten, men för mig är hans artisteri alldeles för tillgjort. Det blir för mycket.

Apropå bra låtar vill jag gärna bjuda på ett klipp med Crowded House idag. Tiden har gått men låten är lika bra.

Idag är det AIK-Mjällby. Mitt upplägg är klart: löptur, dusch och promenad till Dribblers. Där blir det mat och match. Nytta och nöje. Så ska en behaglig söndag se ut.