Filip och Fredrik hade premiär för sin nya tv-show igår kväll. Direktsändning från New York och en ekonomisk storsatsning av Kanal 5. Kul idé. Eller kanske bara konstig? Egentligen var dock det mesta precis som vanligt. Fredrik Wikingsson skrikpratade - möjligen högre än någonsin. Galna upptåg. Märkliga gäster. Egentligen var det enda nya att man gjorde en Letterman-show på svenska, om än något mer vågad.

Om jag ska sammanfatta premiärprogrammet med ett ord väljer jag bisarrt. Marilyn Manson i sig är bisarr. Att se honom diskutera pralinerna i en Aladdinask med Jonas Gardell - eller om det var Gardell som diskuterade med Manson - var även det fullständigt overklig tv. Lägger man till två bodybuilders som slog sönder saker och lite amerikansk wrestling med Filip utklädd till kvinna och Fredrik till bebis, ja då är det hela fullbordat.

Någon form av tv-historia skrevs. Exakt hur man kommer att förhålla sig till de här programmen om fem år visar sig. Innehållsmässigt var det egentligen en dyr variant av det Robert Aschberg gjorde för 15 år sedan ihop med Gert Fylking. Bitvis roligt men också sådant som glöms bort så fort programmet är slut.

Anja Pärson meddelade igår att hon slutar efter OS nästa år. Hennes kropp orkar inte mer. Den gångna säsongen har jag svängt från att tycka att Anja varit gnällig till att förstå hennes personlighet. Det har dock inte gällt sportjournalister och vissa sportchefer på landets tidningar. De har raljerat över att Anja förklarat sina resultat med att hon sett dåligt, inte gillat backen eller något annat. Anja har alltid försökt svara och förklara. Det är det inte alla som gör. Hon har avstått från floskler och istället gett konkreta förklaringar. Hennes kritiker har på ett raffinerat sätt klippt i hennes uttalanden så att man kunnat fortsätta framställa Anja som en dålig förlorare. När Anja sa att "Jag trivs inte när det är dålig sikt som idag. Lindsey är mycket bättre på det." tog man bort den andra meningen så att man kunde kritisera Anja för att komma med bortförklaringar. Att hon var tydlig med att hon inte var lika bra som Lindsey Vonn struntade man i. Då hade man inte kunnat fortsätta måla upp bilden av den sura och bortförklarande Anja. I vinter vann Anja min respekt. Samtidigt tappade jag fullständigt respekten för några av Sveriges tyngre sportjournalister.

Slutligen. Howlin' Pelle i The Hives må vara en energifylld artist, men som sångare är han en ren katastrof. Hans mord på Unchained melody som avslutning på Fredriks och Filips program var fullständigt. Det var inte bara pinsamt, det var direkt skitdåligt och undermåligt.