Rättegången i Stockholms tingsrätt mot killarna bakom The Pirate Bay är i full gång. Diskussionen om fildelningen har pågått länge. Den här veckan har jag läst ledarskribenter som föreslagit att illegal fildelning ska legaliseras. Jag ska återkomma till det.

En sak som jag tycker är intressant är hur de tekniskt drivna personer som är högljudda i debatten lyckats få gehör för argumentet att länkar bara är länkar, och inte fysiskt innehåll. "Vi tillhandahåller bara en länk, inget innehåll". Det är en ren teknikalitet som jag ser det. Skulle man resonera likadant om någon dyrkade upp en låst dörr, öppnade den, lät bli att själv gå in men sedan lät andra gå in för att se vad som fanns där? Givetvis inte.

Det är olagligt att fildela upphovsrättsskyddat material. Om någon då medverkar till detta genom att tillhandhålla en länk/öppna en dörr så är denne definitivt att betrakta som medbrottsling. Jag kan inte se hur man ska kunna hävda något annat. Problemet i den här debatten är att den tekniska kunskapen är så låg hos de som motarbetar illegal fildelning, och därmed kan länkargumentet få fäste.

Sedan detta med att legalisera illegal fildelning. Ett av argumenten för att göra detta är att film- och musikindustrin måste hitta nya vägar att finansiera sin verksamhet. Varför det? Jag kan inte se varför de ska behöva ändra sin affärsmodell bara för att miljontals människor bryter mot en lag.

Många menar att fildelningen borde bli vår tids folkbibliotek. Det är en ytterst naiv tanke, och jag förstår inte hur tankarna gått hos de som kommit på denna idé. Att ens komma på tanken att jämföra ett bibliotek med den massdistribution av verk som fildelning innebär måste bygga på ren okunskap. Om man på bibliotek runt om i landet gör Jan Guillous nya bok tillgänglig så kommer ett antal hundra människor att samtidigt ha lånat boken. Skulle dessa hundra människor komma på tanken att kopiera hela boken och sedan dela ut den till alla som ville ha den så krävs ingen högskoleexamen för att inse hur mycket tid det skulle ta, och vilka kostnader det skulle innebära.

Om vi sedan för över detta till fildelningens värld händer något helt annat. Vi tar Guillous bok som exempel igen, men den här gången talboksversionen. Det räcker med att en enda person tillhandahåller denna bok via fildelning för att den snabbt ska spridas över Sverige och världen. Att framställa 1.000 exemplar kan ske på ett par timmar. Varje enskilt exemplar kan sedan fildelas i sin tur och på mindre än ett dygn är det inga problem att ha skapat 1.000.000 exemplar. Mer behöver egentligen inte sägas.

Jag är ingen expert på juridikens historia, så jag vet inte om det alltid varit så att man legaliserat sådant som upplevts som svårt att övervaka. Än så länge har man inte släppt hastigheten fri på de svenska vägarna med argumentet "Vi kan ändå inte bevaka alla väger". Istället har man infört vägkameror som uppenbarligen haft effekt, åtminstone om man ska tro statistiken. Att man nu börjar prata om att legalisera fildelning av upphovsrättsskyddat material handlar nog mest om uppgivenhet, och en rätt stor portion ovilja.

Det är för övrigt ingen slump att The Pirate Bays fanklubb sitter och skrattar åt film- och skivbolagen. Generation Gratis har gjort det här till någon slags kamp mot överheten. Detta mindervärdeskomplex är dock bara en täckmantel. I själva verket handlar detta enbart om att få ha roligt på andras bekostnad.