Trots att jag sovit på det så förstår jag fortfarande inte hur man tänkte när man gjorde om reglerna i Melodifestivalen. Det sas ingenting om röstningsrekord, och en kvalificerad gissning är att det helt enkelt berodde på att tittarna inte röstade så mycket - de hann inte.

Visserligen görs inte Melodifestivalen för fyraåringar, men när en fyraåring i tv-soffan undrar över hur många som egentligen vunnit säger det nog ändå en del om hur förvirrat det var. Jag funderar fortfarande på hur många chanser Caroline af Ugglas har för att komma till finalen. Först ska hon vara med i Andra chansen-tävlingen och sedan får hon en chans till av den meningslösa internationella juryn. Har jag missat något?

Och vad är det egentligen man ska rösta på? Är det de låtar man gillar eller den låt man tror kan vinna den europeiska finalen? Med tanke på att en internationell jury uppenbarligen krävs för att hitta vinnarlåten förstår jag inte varför det överhuvudtaget går att rösta för det svenska folket. Är det inte lika bra att låta den där juryn välja ut en låt direkt, och lägga ner hela den svenska uttagningen? Jag vet inte, men det känns som att Christer Björkman och kompani blivit lite för fixerade vid att vinna den stora finalen. Varför inte bara acceptera att svenska folket tycker att de svenska uttagningarna är bättre underhållning än den maratonlånga finalen? Får Björkman och gänget bestämma några år till finns inget intresse för den svenska uttagningen heller.