Jag unnade mig att ligga i sängen till tio idag. Som sällskap hadejag filmen Fun with Dick & Jane. Den filmen tänker jag inte recensera eftersom den var alldeles för dålig. Jim Carrey i rollen som sig själv, och Tea Leoni i sin förmodligen sämsta roll någonsin. En och en halv timme var filmen och känslan efteråt var ett tydligt: Jaså.
  Min gode vän Anders i Göteborg har tipsat mig om Nelly Furtados senaste platta, så den blir dagens lyssning i väntan på Brasiliens match. För övrigt är min balkong en orgie i brasilianska färger. Konstgräsets gröna färg i dammig kombination med gul pollen. Ett tecken i tiden?