Vi har alla ögonblick som blir minnen för livet. Vissa blir starkare än andra. Några få etsar sig fast så djupt att de alltid framkallar starka känslor. Idag är det på dagen 25 år sedan jag och tre kompisar tog tåget till Stockholm för att se Queen spela på Råsunda. Mycket större än så blir det inte i en 15-årings liv. Så här i efterhand vet jag också att det här blev mycket större än jag förstod då.

Allting började med att jag såg i tidningen att Queen skulle komma till Sverige. Jag tror det här var i slutet på 1985. Queen hade varit ett band på nedgång men i samband med Live Aid-galan tidigare på sommaren hade de fått en pånyttfödelse. Det skulle bli Europaturné. Premiären placerades i Stockholm. Givetvis ville jag dit.

Det fanns dock ett litet problem. För det första var jag bara 15 år. För det andra var Queen inte så heta bland 15-åringar. Det krävdes lite övertalning för att få med mig några.

Fyra stycken blev vi och på lördagsmorgonen den 7 juni steg vi på ett tåg på stationen i Falun. Det var första gången jag åkte till Stockholm.

Resten är historia. Jag fick se en av rockhistoriens giganter. Freddie Mercury var på ett strålande humör trots gråkall luft och regn. Vi stod under tak, snett mittemot scenen på ena långsidan. Jag minns det som igår.

Och allt började ett knappt år tidigare, med Queens numera klassiska spelning på Live Aid: